THAILAND
Februari 1999

Avresa från Kastrup klockan 22.30 efter transport dit med bil och buss. Vi var på väg till Krabi i Thailand. Efter en sammanlagd restid på 30 timmar var vi äntligen framme. Förra gången vi var där blev lite förvånad när vi kom fram till Phuket. I mitt stressade tillstånd hade jag inte kollat att vi hade en 30 mil lång resa med minibuss innan vi var framme i Krabi. Vi hade rest Golden Sun Class och haft det relativt bekvämt på flyget och trots att jag denna gången visste vad som väntade blev bussfärden mellan Phuket och Krabi en fasa i mörker och regn på dåliga vägar under ombyggnad.
Första dagen höll jag på att tuppa av när vi ätit frukost och sov sedan så gott som hela dagen. Det är väl att kroppen säger ifrån när den fått nog.
På kvällen gick luftkonditioneringen sönder och det var jättevarmt i rummet, som förresten hade ganska dålig standard. Efter ett reparationsförsök fick vi lov att disponera ett annat rum under natten. Skönt.
Det var Alla hjärtans dag och söta flickor gick runt till alla rummen och gav gästerna varsin liten sidenros.
Efter en natt i ett svalt rum och en rejäl frukost i restaurangen nere vid havet kom Rud, som vi träffat förra året, och erbjöd oss sina tjänster i år också.

Rud har en longtailbåt och tog oss ut till ön Koh Puda, en liten tur på 20 minuter. Vilken sjögång!
Puda har blivit lite trist. Alldeles för många båtar och för mycket folk på så liten yta men om man kommer dit först på morgonen och får göra de första spåren i den vita sanden är det helt underbart.
När vi kom hem hade vi fortfarande ingen luftkonditionering men efter ett par timmar fick vi byta rum för gott. Bra byte tyckte vi. Rummet var fräscht och hade havsutsikt. Det var jobbigt att packa och packa upp igen i värmen men värt varenda svettdroppe när det väl var över.

Själva Au Nang- stranden har inte mycket att skryta med. Eftersom det är naturskyddat område få man inte ha parasoller och solstolar där och det är ju bara bra men växtligheten är minimal och det finns inte många palmer som kan ge skugga. Men vad gör det.
Det finns många öar i området som är lätta att ta sig till. Koh Hong är en av dem. En vacker ö med en lagun mitt i.
Vi gav oss iväg redan vid 9-tiden på ett hav som var kav lugnt. Lagunen var så vacker .På väg dit såg vi kungens sommarhus med sina tre guldförgyllda torn men hade naturligtvis varken kamera eller kikare med.

Varmt, härligt badvatten och man ville bara ligga där och flyta omkring. Jag hade fått snorkel och cyklop i present av mina barn och gjorde ett par halvhjärtade försök men jag tyckte att jag inte fick luft och sköt upp projektet på obestämd tid. Att ligga i skuggan och läsa en bra bok är en lisa för både kropp och själ.
Vi gjorde och en utflykt som kallades Thai Life and Nature-tur och det blev en upplevelse. Det var bara min reskompis och jag med thailändsk chaufför och engelsk guide i en jeep.

Första stoppet gjordes vid en anläggning för muhammedanska kvinnor. Denna verksamhet är numera självförsörjande men hade startats med statliga medel, för att dessa kvinnor skulle komma ut och träffa andra kvinnor. Den muhammedanska kvinnan vistas nästan hela sitt liv i hemmet, först i sin fars hus och senare i sin makes.
Kvinnorna bearbetade här kokosnötskal till smycken, nyckelringar o. dyl. Även andra material, som inte kostar något gjordes till blommor mm. t ex gummiträdsblad, cashewnötssav och sugrör. Produkterna såldes sedan till turister.
Efter detta for vi till en gummifabrik. Nästan alla sådana är numera nedlagda p.g.a. dåliga gummipriser men det var ändå intressant att se hur det går till att producera naturgummi i liten skala.
Sedan transporterades vi en bit in i djungeln eller regnskogen för en liten vandring. Vi, dvs. guiden, såg både orm och giftspindlar. Det var verkligen ingen ”park” och chauffören fick stanna flera gånger för att röja väg för jeepen. Vi fick se ett område som befolkningen börjat odla. Det lär vara så, att om man lägger sig till med en markbit, utan att bli upptäckt, och sköter om den i 7 år blir man ägare till den även om det skulle råka vara en bit nationalpark. Här hade dock projektet stoppats och vilda bananer var den förhärskande vegetationen och växte som ogräs.
Efter detta blev det kaffe- och tepaus med thailändskt tilltugg i en glänta mitt ute i skogen. Vädret var underbart, hade inte varit så perfekt på länge, sa guiden. Det var härligt och kravlöst att sitta mitt inte i djungel, dricka te och mumsa på thailändska godsaker och bara höra trädens sus och fågelsång. Ja, detta var faktiskt en upplevelse.
Färden gick vidare till en träkolsfabrik. Det finns tusentals i landet. Detta var en stor fabrik med , tror jag, tio ugnar som påminde om våra gamla milor. Det brukar finnas en liten fabrik med 3 ugnar utanför varje gummiplantage eftersom det är gummiträ som används. Att göra träkol är det lägst stående arbetet i Thailand trots att det är välbetalt. Denna stora fabrik sköttes av 3 familjer som bodde i hyddor på området. Här fick vi inte filma. Arbetet var mycket smutsigt och det märktes att människorna skämdes. Den thailändske chauffören gick inte med fram för då skulle hans landsmän "tappa ansiktet".

Så hade det blivit lunchdags och vi kände oss redo för en god bit mat. Lunchen intogs hos en gummihandlare och på så satt fick vi också se lite av livet i ett hem. Vi fick en typisk thailändsk måltid bestående av flera rätter, en del ganska spicy. Vi åt utomhus bland tjattrande burfåglar, galande tuppar och kuttrande duvor. Mannen i huset ville gärna följa med oss och bada men eftersom han var muhammedan och det var fredag måste han åka till moskén och for iväg på sin blänkande, röda motorcykel.
Maten i Thailand var övervägande god och det finns många olika kök och restauranger att välja på så alla kan bli nöjda. Det var billigt att både äta och dricka.
Med proppfulla magar begav vi oss vidare till ett berg urholkat av grottor. Det blev en ansträngande klättring genom flera grottor tre "våningar" upp till ett hål, nästan ett fönster, med en fantastisk utsikt.

Vi såg massor av fladdermöss i taket på en stor, mörk grotta. Det var jättejobbigt att ta sig upp men definitivt värt besväret.
Nu återstod bara ett stopp. Det bästa visade det sig. Vi for till en liten fiskeby där det inte fanns en enda turist eller minsta spår av turism. Här bytte vi om till badkläder i något som nog var en garderob i en av fiskarnas hus. Så äntrade vi en liten longtailbåt och åkte uppströms in i mangroveträsket förbi bl. a. en räkodling, tills vi kom till en springkälla.

Vattnet var kristallklart, svart, svalt och väldigt strömt. Här hämtade byborna sitt dricksvatten och här badade vi. Det kändes overkligt på något sätt.
På färden tillbaka till byn smakade det gott med färsk ananas i kvällssolen. Detta var guidens eget smultronställe och han tar bara med små grupper hit så vi hade verkligen tur.
Åter på hotellet var vi rätt möra och inhandlade lite mat som vi åt på rummet.
En dag gick båtturen till en nästan tom strand på Chicken Island Mycket vackert. Det var lågvatten när vi kom men sen blåste det upp och tillsammans med högvatten gjorde det att vi blev instängda på en liten gräsplätt som blev mindre och mindre. Det var häftigt men vi undrade ju hur vi skulle komma därifrån.
Rätt som det var kom Rud vadande, dyblöt och som alltid skrattande. Han hade varit tvungen att lägga båten på andra sidan ön så vi fick vada och klättra runt en klippig udde för att komma dit. Strapatser? Visst och fy attan vad de vassa klipporna gjorde ont i fötterna. Mina nyinköpta sandaler hade nämligen redan gått sönder.
Sjöresan hem var verkligen "ruff" och vi var som dränkta katter när vi kom fram men Rud är en duktig "sailor".
En blåsigt dag gjorde vi bara en kort båttur till en strand som heter Had Nopparat Tara. Där är mycket vackert och folktomt. Vi kanske såg tio människor där. P.g.a. att det var mycket lågt vattenstånd kunde man verkligen tala om att det var långgrunt med det ändrade ju sig efter några timmar.
Jag trillade ur båten när jag skulle klättra ur den vid hemkomsten. Jag blev plaskblöt men alltid roade det någon.
Till Koh Hong igen. Detta är min favoritö.
Först ett stopp på den s.k. Paradisön där Rud tog oss med på en liten minidjungeltur. Han såg en iguanödla vad nu det är för något.

Fåglar och fjärilar var det gott om. Vi fick också en liten inblick i hur en fiskarfamilj lever på en liten isolerad ö. Det är lite orörd natur även om familjen driver en liten "kiosk".
Min reskamrat lyckades här trampa på en sjöborre. Det gjorde ordenligt ont men genast kom en kvinna till hans hjälp. Hon droppade hembränd sprit på foten och en man gned den med lime. Så höll de på och efter en stund var foten OK.
De berättade att den bästa boten mot sjöborre är att kissa på den, foten alltså.

Så gick färden vidare till Hong för lite sol och bad. Där är underbart. Att ligga under ett stort fikusliknande träd med ljuvligt doftande vita blommor som snöar ner över en gör gott för både kropp och själ. Det var lite lågt vattenstånd så baden blev inte helt perfekta men det är ändå så nära himlen man kan komma på jorden, tycker jag.

Shoppa vill man ju göra när man är ute och resor och här fanns väl inte så mycket men fullt tillräckligt om man vill ha ”äkta Rolexklockor” och ”märkeströjor”. Jag köpte en ryggsäck, sandaler och några klockor och visst var det billigt men det gäller att pruta. Hos skräddaren kan man få sytt upp kläder av valfritt tyg till ett bra pris på några dagar.
Efter 2 veckors underbar avkoppling och med många vackra vyer på näthinnan var det dags att packa och bereda sig för den jobbiga hemresan som blev extra strulig eftersom det var busstrejk i Sverige. Men vi kom hem och vi har varit där ett par gånger till efter det.
**********************************